Hjärtat – den hönan
Sömnlösa nätter blir hjärtat en sprattlande höna:
det rör sig arytmiskt,
uppskrämt och dyblött,
dränkt i rädslans svett.
På tapeten kastar dess benpar sin skugga,
niofalt förlängd
och doftande av ängssyra och sten.
På gatorna släntrar berusade nattugglor fram
mellan smutsiga pölar,
med skuggorna niofaldigade,
påflugna
försöker de slå sig i slang
i hopp om att kunna ragga upp
en planet eller stjärna,
att ta deras kropp som gisslan,
att mala ner och röra den till en pastej,
att smörja in
och injicera
i hjärtat
tills det lugnar sig igen –den hönan.
Bakom gastroenterologens dörr
– Jag har cirros, första stadiet.
– Och jag diagnosticerades med hepatit C helt av en slump.
– Jag går och hämtar kaffe, det står en automat på första våningen.
– Och hur är det med enzymerna – har de gått upp?
– Puh så varmt det är, helt outhärdligt.
– Vad har du hittat där? – till höger ligger de, där, längre ner.
En högrest man, björnlik till figuren,
väntar också han utanför gastroenterologens dörr.
På hans t-shirt ett tryck – två papegojor
i gult och elektriskt grönt.
Deras fötter står stadigt på en bjärt text,
som avslutas med tre utropstecken:
Florida forever!!!
Väntan blir lång,
men till sist kommer också denne patients efternamn
att ropas upp och han
att kallas in på ett undersökningsrum.
Och inte ens då han kommer att få reda på
att hans levervärden inte är de bästa
kommer dessa sommarpapegojor att rycka till –
de kommer att klamra sig fast med klorna och
försvara
denna inte allom givna
existens.
Rim (händelser på kontinenter)
Någonstans i Australien
beundrade en pojke en julgran.
Han ville röra vid den avlånga silverfärgade
julgransprydnaden:
det var en giftorm
som krupit in i taggskuggan för att svalka sig.
En orm, slingrad kring en trädstam – det har man
hört förr,
en arketypisk scen,
men den här gången uppspelad av helt andra
personer
och under helt andra omständigheter,
och skildrade inte i Testamentet, utan i The Guardian.
Jag kliver ur minibussen:
en stadsdel, husens silikatplattor.
Pölar, fulla av grått snöslask.
När jag går förbi apoteket lägger jag för första
gången märke till logotypen:
punkterna som bildar konturerna av en grön reptil –
en grön orm
som dricker ur en grön bägare,
till och med tungan är ditritad!
Så vackert, tänkte jag,
vilken omsorg om detaljerna!
Och allt detta hände på en och samma dag –
när jag kom hem igen läste jag om den här pojken i
Australien
som fått en sådan chock till nyår.
Kollision mellan verkligheter
Barocken, grundad av August den Starke,
lockar turisterna
att plocka upp sina iPhones ur fickan:
Här står vi vid Porslinsmuseet tillsammans med Ginny
Här säger Sergej ”cheese” vid Neptunusfontänen.
Tänk om det nu – precis när turistsäsongen
när träden blommar för fullt och solen skiner som
skönast –
skulle landa en enorm flock gäss
där bland sevärdheterna,
med pojken Nils reducerad till en dvärgs storlek
och fastklamrad vid fjäderskruden på en tamgås?
Ginny, som har en examen i kulturstudier, skulle
kommentera
att det här var en oväntad intertextuell kollision
mellan verkligheter
(”kollision” – för att hon precis hade besiktigat den
kungliga porslinsamlingen),
medan Sergejs läppar skulle överge positionen ”cheese”
och istället gå över till bokstaven ”å”.
Då skulle alla dra fram sina iPhones och helt enkelt
fotografera
gässen där de satt
uppflugna på detta barockkomplex.
(Den i gåsfjäderskruden intufsade pojken skulle bara gå att se
på den högupplöst bilden på en datorskärm.)
2018, Dresden
Val
Anta att det finns sju tulpaner.
Hur väljer man en baron bland dem?
Skulle du räkna essike-dessike
eller gå på knoppens storlek?
Skulle du ta tempen på kronan
eller bestämma ursprunget
på halten av mikrober?
Jag för min del skulle gå på styrkan
när jag delade ut titeln:
kan stjälken klara vikten
av en gorilla?
Allt är sig likt
En farlig fågelskrämma intog den mäktigaste
ledarens
post:
hela stratosfären jämrade sig,
nationer greps av skräck.
Å andra sidan är allt sig likt:
kvinnorna på kansliet fortsätter att brygga kaffe
och skanna kundernas dokument,
binda studenternas examensarbeten –
vanligtvis accepterar de usb-minnen.
Förarna på minibussarna i regionaltrafik lyssnar på
hitlåtar och
skriker som vanligt:
stig på stig på, vi stänger vi stänger, det här är ingen trådbuss.
Vänninorna går till gympan
precis som de hade kommit överens om.
Ynglingen fortsätter att sörja att han inte fått
ett buskigare skägg,
och en i kökspersonalen, som har skurit sig i fingret,
letar nu efter plåster.
2016 11 06
Små tjänare
Sländorna levde redan när planeten dominerades
av förhistoriska ormbunkar och svalka,
och de vattenlevande organismerna gradvis
utvecklade amfibieegenskaper.
Sländorna snappade åt sig små yngel, kvalster och spindeldjur:
de mättande omständigheterna garanterade deras
överlevnad ytterligare
hundra miljoner år.
Varken ormbunkarna eller trollsländorna eller något annat –
i sin litenhet anade de svagare organismerna föga
att det en dag ur vattnen skulle träda fram
en apa, mäktig nog
att skapa en hel infrastruktur åt sig själv på jorden –
med tjänstesektorer, smycken och kosttillskott
som garanterade henne
(men bara henne)
ett längre liv.
En apotekare med trollsländeörhängen
lämnar vänligt över arton paket
vitaminampuller
och dubbla antalet bandage för att stoppa blödning.
Hon lyssnar på långa litanior om läkarnas likgiltighet,
om de orimliga priserna
och om vakandet vid dörren till cellgiftsavdelningen.
Bakom henne, i en kruka, vänd mot kassan –
en inomhusormbunke.
Territoriernas skiftbyte
Med jämna mellanrum går jag och köper schampo
på en specialbutik, full
av kosmetika med extrakt från Döda havet.
Kosmetikalagret ligger i det före detta gettot,
där violinister, pionjärer inom psykologin,
lingvister och idrottare
förde dagbok,
i hemlighet transporterade sina bebisar i potatissäckar,
i hopp om att
de skulle lyckas bosätta sig på andra sidan muren
och skaffa sig ett liv.
Ur alla dessa flaskor, tvålar och krämburkar
kommer Dödahavsextraktet att välla fram
för att svepa bort hela lagret och svämma över
hela stadsdelen,
för att få upprättelse för historien och sitt
misslyckade smeknamn –”Det Döda”.
På botten kommer krabbor att häcka,
och snäckor som slukar pärlor att växa,
de vackraste fiskar kommer att puffa på dem med
sina nosar
och deras barn kommer att spela brännboll, biljard, basket, fotboll…
Frodiga gröna växter kommer att sorla glatt.
Det kommer att bli ett hav fyllt av liv, frid och glädje.
Där som jag en gång brukade gå och handla
för att investera tid och pengar i min hårhälsa.
Stjärnorna är fulla av bakterier
Stjärnorna är fulla av bakterier,
som kommer att få himlen att surna.
Stjärnorna kommer att förvandla himlen
till en oändlig filmjölk.
Från litauiska av Liana Ruokyte och Mikael Nydahl
More info:
→ Gorilla’s Archives